Hoppas innerligt på Tyskland – Holland i finalen, kommer bli en underbar match, efter all den underbara underhållning tyskarna gett oss i detta VM är det inte annat än rätt att de får vinna hela skiten egentligen, men då måste man förstås fortsätta att prestera, vilket vi får se ikväll! Fuck Spanien, vafan har dem gjort hittils, möglag!
Bra först va? Eller nej, vi tar de dåliga först, så har vi det ur vägen.
Dålig Nyhet – Jag kommer stå som arbetslös inom kort, japp ni läste rätt. På grund av ny administration och diverse rensningar och nedskärningar inom firman har jag fått lappen, vilket väldigt många andra på firman i stort fått senaste veckorna också. Tråkigt som fan, men så är det ju, ellerhur? Det ska nog lösa sig ska ni se! Jag gick från chockad, till jätteledsen, till tystlåten, till likgiltig, till glad, till hoppfull! Nu ser jag detta lite som ett wake-up call, för helt ärligt, man kan inte slita med ett sånt slitjobb resten av livet. Men när man står där med fast anställning, hög lön och betald bil så blir man lätt väldigt bekväm. Jag gav upp alla tankar om polishögsskola och framtid, för att jag hade allt jag behövde. Men nu står jag här, och skall kalla mig arbetslös för första gången på tre år, totalt utan utbildning. Tanken på att gå till Arbetsförnedringen gör mig bara trött, så jag gör mitt bästa i jobbsök på egen väg. Någon som har något tips? :)
Anledningen till att jag ej sagt något tidigare är att jag hade ett liknande jobb på napp två dagar efter jag fått lappen, och var på intervju samma dag, allt verkade jättelovande men sket sig i sista sekund för att han uppenbarligen inte fick nyanställa för sin chef. Jag hoppades på att kunna blanda detta dåliga besked med goda nyheter för mina nära och kära,men nu är dagen snart här så nu får jag helt enkelt gå ut med det.
Bra nyheter då? Låter väl trevligt, bland de bättre nyheterna hittar vi bland annat mediet som jag förmedlar dem på, alltså min blogg. Tänkte jag skulle återuppstarta den, och se hur länge det håller, nu när jag till sist blivit övertalad att fixa Ansiktsbok så får jag ju ta och länka den där så det kanske är fler än två som läser, kan bli lite mer motiverande. Andra bra nyheter är att jag sökt flera kurser på komvux, på distans till hösten, som pågår Juli->December. Polishögsskolan har fått en nytändning i mina drömmar, och jag tänkte once and for all skaffa mig en jävla högskolekompetens. Även om det inte är ju polis jag skulle vilja bli, så krävs högskolekompetensen även till samtliga andra utbildningar som tex KY-Utbildningar. I nuläget kan jag liksom inte bli ett skit utan de där sista poängen från gymnasiet. Så nu skall jag läsa Rättskunskap, Arbetsmiljö och Säkerhet, samt Småföretagande (har också blivit VÄLDIGT sugen på att starta egen firma inom saneringsområdet, där jag faktiskt kan allt, problemet är bara att jag inte känner några försäkringsmän, och de är de som förmedlar alla jobben inom sektorn). Så lite ska jag väl lära mig åtminstone.
I vilket fall, jag återkommer med fler inlägg inom kort :)
När till och med ens egen mor beskyller en för att uppdatera sin blogg för lite, så har det fan ta mig gått långt. Dock förstår jag verkligen hur en blogg har utvecklas till så mycket mer än ett ställe man bara skriver på, ens föräldrar kan följa med och vara uppdaterad på vad som sker i ens liv, utan att man måste sitta och ha tvåtimmarssamtal var och varannan dag. Dock måste jag erkänna, jag har varit otrogen. Ja, det har jag. Jag har nämligen suttit nästan varenda dag och tänkt på en massa saker jag vill skriva på bloggen, men på sistonde har jag arbetat väldigt mycket själv (I LUGN OCH RO, fan vad jag älskar det), och då har man lite tid att sitta och tänka igenom saker. Ofta blir det att jag besvarar mina egna frågor och så att säga tänker mig igenom ett blogginlägg, på så vis känns det ofta som att jag redan har fått sagt det. Andra gånger tänker man för mycket och blogginlägget blir för stort, så orkar man inte när man väl kommer hem i vilket fall. Men idag, satt jag faktiskt och tänkte att jag skulle skriva lite om vart jag befinner mig i livet, just nu. Jag pratade lite med Linda om det häromdagen, hon verkade inte alltför chockad, och hon har inte lämnat mig ännu, så uppenbarligen är det befogat.
Låt mig börja såhär, jag är redo att ha barn.
Ja, hur lät det? En dräng på tjugotvå somrar, fullt redo. Jag tycker själv att det låter läskigt. För er som känner mig vet ni att jag alltid velat bli polis, och att jag lovade mig själv att bli polis. Saker och ting blir dock ej aldrig som man tänkt sig, som bekant. Jag har just nu: Ett lån på sexhundratusen, och äger därav en lägenhet. En bil, som jag värderar till ungefär fyrtiofemtusen. Ett fast arbete, där jag håvar in förbannat bra med pengar på grund av den danska/svenska kursen som jag inte ser kommer förändra sig markant inom de närmaste åren. En fästmö, som jag älskar och som älskar mig. Vad mer kan man begära? Skall jag nu sälja lägenheten, sälja bilen, ta studielån, flytta upp till växjö/umeå/stockholm i två år och börja plugga? Det finns liksom inte alls på kartan längre, hur skall jag bara kunna ge upp allt och börja på ett nytt liv? Jag har blivit på tok för bekväm i vardagen, något som är farligt om man har ett jobb man ej är riktigt nöjd med, men jag trivs till hundra procent på min arbetsplats och kan tänka mig att jobba kvar där många år framöver. Ponera att det byggs en polishögskola i Skåne, som har varit på tal för något år sedan, och jag sedan någonstans får sparken, då kan jag mycket väl tänka mig att börja plugga på den.
Man måste liksom lägga in i beräkningarna att när man väl innehar allt det jag har, så känner man inte att nästa steg är att börja om. Man känner att nästa steg är ett hus, och en splitt ny bil för en halv miljon, och en unge så småningom. Helt plötsligt befinner jag mig i ett läge jag inte trodde att jag skulle vara i för två år sedan. Jag vet inte vad som haft störst inverkan, det faktum att jag fått ett fast jobb jag trivs med, det faktum att jag fått en flickvän jag älskar eller det faktum att jag flyttat hemifrån. Antagligen spelar alla faktorerna in var för sig, och tillsammans bildar de en vuxen människa. Hur omogen man än må vara, så känner jag mig för första gången i livet riktigt vuxen. Men nog om mig.
Det jag irriterat mig mest på de senaste veckorna har definitivt varit all rabalder kring Vellinge. I vårt land har vi för det första kommunalstyre, vilket betydet att varje kommun bestämmer vissa saker för sig själv utan att regeringen lägger sig i. Vi har dessutom yttrandefrihet och valfrihet i det mesta. Det är för mig totalt befängt att en kommun inte kan säga nej till ett flyktingboende för barn. Om ni ej läst eller hört något om det så har Malmö ej längre plats för flyktinganläggningar för ensamkommande barn, så då har man placerat något boende i Svedala och andra kranskommuner, sen säger man till Vellinge att de skall också dra sitt strå, men då säger de nej. Och herre Jesus vilket liv det blir då, “omg ni är rasister” blir det skrivet överallt, fast med lite andra ordval. Borde inte Vellinge själv få bestämma huruvida de vill ha ett sådant boende eller ej? Det måste nödvändigtvis inte ha och göra med det faktum att det är flyktingar, det kanske bara har och göra med att de inte vill ha något boende, de kanske har andra planer? De kanske har en hel massa andra saker att dra i, en hel massa andra saker att planera och fixa, de kanske inte har tid/ork/vilja att bry sig om Malmös problem? Kan inte Malmö bygga sina egna jävla boenden för fan!? Hur det kan bli sån uppståndelse bara för att någon väljer att säga nej är helt ofattbart, vilken valfrihet vi har i Sverige, när man säger nej blir man bombarderad tills man säger ja, underbart.
Vad man kan älska failblog ibland, det finns så många idioter.
Tack för denna gång!
Även om min Linda tyckte att det var “onödigt” (jag förstår inte alls vad hon menar) så har jag precis köpt nytt tangentbord och mus! Har faktiskt haft båda delar sen jag köpte datorn vilket är cirka 2 år sedan nu, vill påstå att omväxling förnöjer! Helt faktiskt så känns det helt underbart, tangentbordet har ett sjukt skönt ljud och riktigt sköna knappar att skriva på, och musen sitter som en handske, också den riktigt skön med en gummibeläggning över hela som ger en helnice känsla av komfort. Införskaffade också en musmatta lite mer deluxe än den gratisversionen jag hade innan.
Som sagt, riktigt sköna knappar och bra dovt ljud när man knappar. Även hela övre delen är en touchplatta för volym/ljus/musik etc. Man kan ställa in flera olika färger, olika nyanser av grönt/gult/rött/orange, samt ljusstyrka. Man kan dessutom ställa in olika färger/ljusstyrka på olika delar av tangentbordet, tex numpad eller WASD-tangenterna. Finns även en bunte macroknappar på sidorna för valfria funktioner, och definitivt ej att förglömma att Piltangenterna/WASD/Space är kromade med en lite tåligare beläggning, då man oftast har fingrarna på dessa är det väl tänkt att de ska hålla längre, är dessutom väldigt snyggt.
Sjukt snygg och sjukt skön mus. Har en tunn gummibeläggning över hela musen, inte nån sträv razer-variant, utan en skön yta som ger riktig komfort, man vill liksom bara sitta och hålla i den hela tiden. Notera ljuset på sidorna, är fem punkters ljus, en i båda ändarna av sidorna, och ikonen där bak, alla kan bli inställda till precis vilken färg man vill helt oberoende av varandra i ett väldigt lättanvänt och snyggt program. Gillar tryckmotstånd och hela biten, en dundermus helt enkelt. Ni MÅSTE bara klicka på länken, och vänta tills flashskitet laddat klart och trycka “EXPERIENCE” nere i hörnet, så jävla överhypad och överdriven video, men ändå jävligt cool. När man sett den vill man bara säga “ROCCAT KOOOONE” hela tiden. Man får dessutom med en hel folder med detaljerad information om hur nån expedition funnit nån slags energikälla begravd under isen på något ställe, som de sedan använt för att bygga deras grymma grejer, tex denna mus. Lite hypat i överkant kanske, men det är faktiskt häftigt gjort, marketing är aldrig fel om det görs rätt.
Känns som att det är för mycket begravningar i familjen just nu, går igenom lite tuffa tider på alla håll och kanter nu på sistonde. Tänker bara göra ett kort inlägg nu innan vi åker upp till Stockholm, och bara säga att det är svårt som fan att finna mening i döden. Dock tror jag varken på ödet eller på att vi alla har en mening, vi är naturens glömda barn, som kan göra hur vi vill. Den enda lagen man kan lita på är Murphys, om något kan gå fel så gör det med all säkerhet det.
Nog med pessimism, hörde en låt häromdagen som gjorde mig glad. Checka in den på spotify/youtube/piratbay, Just Jack – The Day I Died.
Ack så vacker ..